Är självförtroende egentligen onödigt?

Är det viktigt att personalen tror på de mål som företaget har?
Hur viktigt är det att du tror på det du gör?
Det var år 1992 i klassiska Brännkyrkehallen i Stockholm som något ovanligt hände. Han hette Jesper och var en av Sveriges bästa spelare i vår ålder. Jag trodde inte att jag skulle vinna matchen, han var alldeles för bra för mig. Jag var dock i bra form och Jesper underskattade mig rejält. När jag så tackade för matchen och mot alla odds hade vunnit med 21-15, 21-14 så började jag för första gången tro på att jag faktiskt kunde vinna mot bordtennisspelare på den nivån. Nu hade jag det svart på vitt.
Det var inte förrän jag vunnit den här matchen som självförtroendet kom. Så här beskriver många det, att man behöver se bevis för att tro på det och när man väl tror på det så händer allting.
Jag tror att de flesta håller med om att det är väldigt viktigt att tro på sina mål, att tro på sig själv och det man gör. Genom framsteg och framgångar som bevisar att man kan så ökar sen självförtroendet.
Men jag har tänkt mycket på det där och jag säger så här: Ett mål är lika möjligt att nå oavsett om personalen eller jag eller andra tror på det eller inte, eller hur? Så varför är det då så viktigt att tro på det? Det blir ju varken mer eller mindre möjligt om jag tror på det eller inte.
Jag vann den här matchen. Det här betyder att jag egentligen hade kompetens att kunna vinna mot den här sortens spelare redan innan den här matchen.
Varför lägger företagsledningar, teamledare, tränare och vänner så mycket tid på att ingjuta självförtroende i sina anställda, spelare och närstående, anordnar konferenser och visar upp trovärdiga handlingsplaner, om det nu egentligen inte blir mer möjligt för att det är trovärdigt?
Jo, för att självförtroende är det som gör att vi orkar, vågar och får energi till att sen GÖRA det som behövs för att nå målet. Det är alltså vad självförtroendet leder till som är det intressanta. Tror jag inte på det så är det lika fullt möjligt, men utan tro kommer jag alltså sannolikt inte göra det jag behöver göra. Även om jag kände mig tvingad skulle jag nog inte kunna påverka andra människor eller sälja in saker på det sätt som vore möjligt om jag trodde på det. Håller du med mig?
Här kommer dock paradoxen. Jag vann den där matchen i Brännkyrkahallen även fast jag inte trodde på det, vilket lite grand visar på att självförtroendet egentligen är sekundärt, så länge jag gör samma sak som någon som tror på det de gör. Det är i huvudsak ”görandet”, inte tron, som leder mig till målet.
Slutsats: Det är jättebra om du tror på ditt mål, det underlättar något oerhört, men i realiteten (och nu resonerar jag rent resultatmässigt) behöver du inte tro på det för att lyckas för är det möjligt så är det möjligt.
Du behöver därför bara på ett trovärdigt sätt göra rätt saker och du når dit ändå. Fokusera på det du skulle göra om du till 100 % trodde det var möjligt att nå och agera därefter, och jag tror att du har en viktig nyckel till framgång.
”Do the thing – and you shall have the power” / Emerson!
Varmt lycka till!
Mvh Olof Röhlander
www.upphopp.se













